På väg hem från Stockholm i går natt satt min fru Helena och våra två barn därbak i bilen och tittade i hennes telefon på vår kompis Oskars bilder som han lagt ut på Facebook.

Helt underbara bilder som fick tiden att gå lite fortare på resan.

Bilderna illustrerar en annan resa, också mellan Stockholm och Göteborg, men en helt annan resa.

Oskar åker longboard (ett slags skateboard) mellan Stockholm och Göteborg! Som sagt, en annan resa…

Jag ringde honom medan vi forsade fram genom  mörkret på motorvägen. Han var i Alingsås, på ett vandrarhem för natten. Han och Julia (han har döpt sin longboard till Julia) skulle fortsätta i morgon bitti och nå Göteborg vid lunchtid, själva var vi i Borås coh skulle komma hem en timme senare.

Han berättade att han hade det jätteroligt, han åkte på cykelvägar och vinkade till alla han mötte. Alla vinkade tillbaka, utom en sur gubbe på cykel just idag. Han var ute i naturen hela tiden, sov på vandrarhem och på hotell. Fick bra träning, träffade härliga människor och fick uppleva något han aldrig fått göra om han suttit hemma och gjort samma sak som han brukar.

Jag frågade honom hur han kom på idén till det här stållerycket, att åka skateboard ända till Göteborg. Han är ju ändå närmare 50 än 40, om jag säger så.

Hans enkla svar var bara ”Du brukar ju säga att man ska testa nya saker, och detta hade jag inte testat innan”.

Vad tänker du som läser detta testa? I år, denna månaden eller veckan? Eller rent av denna dag? Vad går du miste om om du inte testar? Vad har du chans att få uppleva? Go for it, gör en Oskar!

Behöver du mod och kraft för att ”göra en Oskar”? I dag när jag äter lunch med honom, i Göteborg, ska jag fråga vad som krävdes för honom för att våga, orka, och klara av att genomföra beslutet att uppfylla den här drömmen.

Med lite socker så går medicinen ner. Så var det när jag var liten. Lägg pillret i lite marmelad eller sylt så lurar vi i barnet medicinen. Eller en liten godisbit när jag grät och någon vuxen ville få slut på gråten.

Och sedan var det sockermys i soffan. Godis och glass.

Så lätt det var att få mig att både tröstäta och berömäta godis. Eftersom lustcentrum i hjärnan direkt kopplade kicken jag upplevde av sockret till tröst respektive mys/må bra.

Ända fram tills för något år sedan har det gått bra. Men sedan kände jag att det tog mer och mer energi för att orka må bra. Sockret tog mig ner. Ner i trötthet och till sist depression. Och då fick jag verkligen kämpa för att orka vara glad och positiv.

I dag ifrågasätter vi våra föräldrar som rökte i bilen när vi barn var små.

Om ytterligare en generation kommer de då vuxna barnen att ifrågasätta oss, som gav dem socker, färgämnen och syntetiska sockerersättningar som aspartam, på samma sätt.

Hur kunde de?

Nu gäller det att hitta nya sätt att belöna, mysa, trösta, och koppla ihop något positivt och uppbyggande till dessa underbara känslor i hjärnan!

Förslag, någon?

En kram kanske…

Detta kommer jag också att prata om på mina föreläsningar i höst. (Svårt att låta bli:::)

Jag tror att vi generellt sätt skulle kunna ta ännu mer ansvar för det vi kan påverka och att vi skulle kunna släppa mycket av det vi ändå inte kan göra något åt.

Jag tror att det skulle lösa många av våra problem.

Om jag bara ser till de jag möte under coachning eller på föreläsningar som kommer fram och pratar med mig så upplever jag att en betydande anledning till de problem vi upplever ligger just att vi lägger uppmärksamhet på fel saker.

Ju mer uppmärksamheten går till att reta sig på människor, situationer eller saker som jag inte har direkt ansvar för, desto sämre mår man. Ju mer jag känner att jag är i kontroll över det som händer i sitt liv, desto bättre mår jag.

Retar man sig på något eller någon, brukar man må bättre genom att antingen prata med den personen man retar sig på, eller med den som är ansvarig, eller genom att helt enkelt totalt släppa det man retar sig på.

Så fort vi blit bara snäppet bättre på att sortera vad man lägger sin uppmärksamhet på, så blir det lättare att svara an på de ansvarsområden som är ens egne. Det blir mera gjort, man mår bättre och man frigör en enorm mängd energi (som kanske tidigare gick åt till att tänka på andra, gräma sig över det som hänt i det förflutna, eller drömma sig bort i framtiden – av vilket inget går att påverka direkt här och nu…)

Det är först när jag är så nära mig själv som jag med otvungen och kravfri kärlek kan nå ut till andra, det är här äkta empati kan börja flöda över till de som verkligen behöver den.

Detta och mer kommer på mina föreläsningar i höst…

Jag pratade med Bitten Jonsson igår. Hon som hjälper mig med mitt sockerberoende.

I snart tre månader har jag gått på hennes diet – inga kolhydrater, inget socker, inga rotfrukter, ingen frukt, och mycket fett och protein, samt en del kosttillskott för att reparera hjärnans kommunikationssystem.

1. Jag mår mycket bättre.

2. Det kostar inte energi att vara glad.

3. Jag har lättare att ta initiativ.

4. Jag vaknar tidigare på morgnarna.

5. Jag har gått ner 10 kilo.

Inte en gång har jag känt sug efter godis eller socker. Det har gått över förväntan bra.

När jag pratade med Bitten igår fick jag reda på hur jag ska fortsätta mitt liv när det gäller socker och kolhydrater.

Kakor, godis, glass, marsipan, tårtor, och allt annat med socker ska jag helst glömma att det existerar på planeten!

Jag kan äta lite bär, och i så fall hallon och blåbär. (Tur att jag var i Dalarna med familjen och plockade 15 liter!) Jag kan börja ta lite morötter och andra rotfrukter. Väldigt lite potatis. Ingen pasta eller pizza, eller något annat med vete i.

Det är viktigt att jag börjar ta animaliskt Omega 3, en reparationskur på fjorton veckor. Jag skriver ett separat blog-inlägg om det senare.

Eftersom jag har ont i lederna ska jag minska vegetabiliskt Omega 6 som finns i frön och nötter, och i stärka upp systemet med Glutamin.

Det fantastiska är att allt detta bara känns så himla bra!

Det är ok, jag är sockerberoende, men med Bittens hjälp har jag fått ordning på min hjärna, har hittat ett förhållningssätt till mat och allt slags socker som passar mig, och är helt logiskt. Bitten är grymt bra på att förklara enkelt så att jag förstår.

Jag har lärt mig att hålla mitt beroende i schack. Nu gäller det att komma in i lunken i vardagen. Ett par tre månader är en bara en liten början, om än bra början,  på resten av livet…

Inte tillstymmelse till sorg eller att det är synd om mig. Nu vet jag att detta får mig att fortsätta att må bra. Krånglet med att lära mig ersätta den mat jag tidigare åt har jag redan klarat av, det går hur lätt som helst.

Dessutom får jag ju ta ett litet glas vin efter en stor och god måltid!

Jag läste ett härligt Zen Buddistiskt citat:

”The most important point is to accept yourself and stand on your two feet.” – Shunryu Suzuki.

Fritt översatt skulle det bli något i stil med: ”Det viktigaste är att acceptera sig själv och stå på sina egna ben”

Jag tror att om man accepterar sig själv fullt ut i varje ögonblick, utan att ens värdera tankar som kommer och går, då kan man också med kärlek acceptera världen som den är. då står man med båda fötterna här och nu. Då lever man i nuet som så många pratar om.

Det är först då vi kan förändra världen om vi har den ambitionen, med osjälvisk kärlek. Det är då vi ser vad som är skadligt utan att lägga ett dömande i vår strävan att bidra till en bättre värd. Dömande leder alltid till en motreaktion, en strävan till att försvara och bibehålla sin position.

Öppenhet och kärlek i sinnet är vad vi alla har innerst inne, och när vi använder oss av den källan när vi ska leva våra liv och bidra till en bättre värld så går förändringarna så mycket smidigare.

Det krävs dock en hel del tålamod…

Jag fick ett mail från en läsare angående mitt svar till en mamma som sedan förlossningen haft svårt att knyta an till sitt barn.

I mailet påpekar läsaren att den mamman, och antagligen hennes familj också, behöver professionell hjälp av läkare för att skapa en god känslomässig grund i familjen.

Jag blir så glad när det är någon som bryr sig och vill väl. Läsaren såg direkt att mitt svar inte alls var tillräckligt och vill hjälpa till att få ordning på det hela.

Läsaren påpekade att det kan finnas mycket skam- och skuldkänslor i en situation som denna, både hos mamman och hos familjen. Och att det bara av den anledningen var viktigt att på professionell hjälp. Det håller jag med om till 100%.

För min egen del var jag inte medveten om att det finns möjlighet att få hjälp av läkare i denna situationen, vilket jag alltså är nu. Och finns det professionell hjälp att få brukar jag hänvisa till den när det behövs.

Jag är ledsen om jag sårat någon och för att jag inte svarade tillräckligt uttömmande på den här viktiga frågan. Jag googlade runt en stund och hittade ett par länkar som jag gärna delar med mig av till mammor, eller familjer, i liknade situation. Det finns naturligtvis fler än dessa. Jag vill bara visa att det finns hjälp att få, även från BVC om det behövs.

http://www.9manader.nu/foraldrar/anknytning

http://www.tv4.se/1.658415/2008/10/06/aldrig_forsent_att_knyta_an

http://www.1177.se/artikel.asp?CategoryID=28125

Det har gått ett par månader sedan jag startade min diet och började ät alla mina kosttillskott.

Jag har hållit min nya vikt som pendlar 8 – 9 kilo lättare än när jag startade. Jag mår mycket bättre generellt sätt i humöret.

Nu har jag skickat in mina enkätsvar till Bitten Jonsson för utvärdering och ska få reda på hur jag ska fortsätta. Spännande.

Bland de svaren finns även fettsyratestet som jag skickade in (där jag hade förvånansvärt låga resultat trots att jag ätit både först Omega 3 och 6 preparaten  Efalex och sedan eyeQ regelbundet i flera år.

Snart kommer i alla fall svaren på mina frågor…

Min fru Helena och jag var på bröllop i helgen. I lördags när solen och sommaren var som mest intensiv. Så mycket kärlek

Vi var ute på brudfamiljens ö i Bohuslän. En lite stuga på hela ön. Så romantiskt och så mycket kärlek.

Kyssar, tal, räkor, kräftor, krabba, vin, nubbe, tårtor, kaffe, kramar, dans, skratt, tårar, och så mycket kärlek.

Några feströkte. Alla pratade. Några dansade, alla verkade glada. Några var nykära, några var kära, alla hade åtminstone varit kära.

Då kom frågan. Varför är inte alla om inte nykära, så åtminstone kära. Om det nu är ett så önskvärt tillstånd som de flesta medierna i alla fall tycks vilja göra gällande.

Vad gjorde du när du var riktigt kär för din älskade som du inte gör längre?

Hur tittade du på den personen?

Vad letade du efter hos honom, eller henne?

Vilka filmer tittade ni på?

Hur berömde du? Hur pratade du? Hur uttryckte du din kärlek?

Vad gjorde ni för bus, hur flörtade du?

Vad sa du som du inte säger längre?

Varför inte göra det nu, varje dag hela sommaren? Som om ni skulle gifta er igen till hösten, och att det är viktigt att din respektive verkligen går in i bröllopet med ögonen fyllda av så mycket kärlek…

Själv ska jag nu väcka Helena med lite frukost på sängen. Sedan väntar en helt ny dag, och vecka, fylld av möjligheter att fortsätta visa kärlek. Så mycket kärlek!

Ha en underbar sommar, med så mycket kärlek!

http://www.youtube.com/watch?v=G8FLqCGbl6k Bröllopstal Prins Daniel

http://www.youtube.com/watch?v=jjs5haGMiPU Bröllpstal Ulvesson & Hemgren

http://www.youtube.com/watch?v=K0DmtmmFEVo&feature=related Hur man gör för att minnas ett bröllop

http://www.youtube.com/watch?v=W3qtYKPdJS0&feature=related Allvarligt – vet du vilken färg det är på ögonen på den du älskar, jag menar vilken nyans när solen lyser på dem, och har du berättat det?

PS Sockerdieten fungerar över förväntan. Saknar varken godis, choklad, glass, vin, bröd, pasta eller något av det andra jag undviker. Däremot skulle jag kunna tänka mig att ta ett par jordgubbar till grädden… men jag mår så bra att det är värt att vara fri från det också.

Tänk om det är sant att man bara behöver tänka på vad man äter för att bli av med eller minska sina allergier!

Jo, jag har nyst ett par gånger nu när gräset varit som värst. Men jag har inte tagit en enda allergitablett. Jag brukade konsumera ett tiotal förpackningar tidigare så här långt in på sommaren.

Det jag gjort är att jag avhållit mig från alla kolhydrater och ifrån allt socker. I drygt en månad.

Bortsett ifrån att jag gått ner åtta kilo, är piggare och har mer energi, inget sötsug, inga tankar på att jaga godis, och mår bättre på alla sätt, så la jag igår märke till att pollennivåerna är höga där jag bor – och jag behöver inga allergimediciner.

Kanske är det som det står på hälsohemmet Masesgården, i matsalen, ”De flesta självmord begås med kniv och gaffel”…

Jag börjar med ett brev som kom till mig i veckan:

Hej Tomas

Jag hoppas att du mår bra och att ditt sockersug har upphört.

Själv tog jag hjälp av dig i Zell am See när du coachade Ulf och Ulrika till att sluta röka.

Jag omvandlade allt till mitt choklad sug och har inte ätit en bit choklad sedan dess. Tack för hjälpen!

Jag hjälpte Ulf och Ulrika att sluta röka på scenen, och utmanade de andra i publiken att översätta ”sluta-röka-pratet” till det som är var mer  relevant för var och en av dem. Här var det en som blev av med chokladsuget. Det är ju bara att gratulera! Vem det var? En utbildningschef på ett medelstort företag. Alla kan ändra sina vanor. Om inte själv så kan man ta hjälp. Alla har rätt att vara den man vill vara.

Själv har jag tagit hjälp med mitt sockermissbruk. Jag insåg att jag inte klarar det själv. Jag har trott det i alla år, och i synnerhet de senaste åren när jag verkligen försökt medvetet att bli av med sockerbehovet och smygätandet av choklad och godis. Bitten Jonsson blev min mentor. Och än så länge går det över förväntan. snart ska jag få reda på min fettsyrabalans också, efter ett test hon rekommenderade. Jag återkommer.

Min tanke för veckan: Du som har barn – på vilket sätt är du en förebild den här veckan?

Du som inte har barn – hur är du en förebild för dina närmaste, eller för din vänner?

Utan att säga något till någon, bara genom att vara och göra. Vad är du den här veckan, vilka kvaliteter tänker du lägga extra uppmärksamhet på? Att vara rolig, spontan, påhittig, generös, modig? Eller göra något som de andra märker att du inte brukar göra?

Bara för skoj skull, för ditt eget höga nöjes skull. Kom igen! Hitta på något, berätta sedan vad du gjorde och om det blev någon reaktion.

Ska du sälja något på blocket i sommar så finns här följande mallar:

http://www.bestofblocket.se/bilder/fullsize.php?v=blocket_924.jpg Åsna

http://www.bestofblocket.se/bilder/fullsize.php?v=blocket_922.jpg SAAB

http://www.bestofblocket.se/bilder/fullsize.php?v=blocket_921.jpg Defender

http://www.bestofblocket.se/bilder/fullsize.php?v=blocket_936.jpg Mazda

http://www.bestofblocket.se/bilder/fullsize.php?v=blocket_898.jpg

Rum

http://www.bestofblocket.se/bilder/fullsize.php?v=blocket_45.jpg

volvo

http://www.bestofblocket.se/bilder/fullsize.php?v=blocket_915.jpg

Villa

http://www.bestofblocket.se/bilder/fullsize.php?v=blocket_935.jpg Optimistjolle

Njut av sommaren. Den är här och har inte med vädret att göra…

Tomas